Att måla med ord

Vissa kan det här med att måla med ord. Att beskriva med ord så att läsaren kan se bilden eller scenariot framför sig, ja inte bara se utan även förnimma smaker, dofter, ljud med mera. Jag är inte en av dem, tyvärr. Jag läste mycket när jag var ung och ville ett tag under tonåren bli författare. Hade många idéer men när jag väl skrivit ner dom på ett pappret och sedan läste texten så blev det inte alls som jag hade tänkt mig. Något saknades. För hur förklarar man t ex stämningen med ord i den trolska skogen med alla dess väsen, hur förklarar man känslor i kroppen så att läsaren förstår och upplever detsamma?

 

Ungefär så här skulle du se tavlan av Mona Lisa om jag beskrev den för dig med mitt fattiga ordförråd och trögflytande hjärna :)

 

 

 

Men en som verkligen besitter denna konst är Lotta med bloggen Min plats i solen. Hennes texter berör mig med flera på ett rent magiskt sätt. Hon tar även vackra talande bilder.

 

 

Nå, vilken av bilderna skulle du föredra hemma på din vägg? :))

 

Ibland känner man sig som malen på bilden. Den lever och den flyter men den kan inte för egen kraft lyfta sina vingar och flyga iväg. Inte utan hjälp. Det svarta vattnet tynger ner dess vingar. Den är maktlös. Just det att vara maktlös är något jag har svårt att acceptera. Att jag inte kan kontollera vissa saker. Jag vill ha kontroll, jag behöver ha kontroll. Men vissa saker rår man helt enkelt inte över. Som när de otäcka åskmolnen hopar sig på himlen, jag kan inte mota bort dem. Eller när någon annan människa har ont och lider, jag kan inte föra över smärtan till mig själv för att underlätta för den personen. Så vad gör man då? Jo man måste lära sig att acceptera det man inte kan förändra. Acceptera men inte nödvändigtvis tycka om. Nä jag tycker inte om att vara maktlös men jag jobbar på att åtminstone försöka acceptera det.

 

"Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden."

 

 

Väx lilla vattenmelon, väx...

Kan just undra om den här lilla vattenmelonen hinner växa till sig så att vi kan avnjuta den i slutet av sommaren. Hade ingen aning om hur jag skulle beté mig med den växten men när de långa grenarna täckte nästan halva golvytan i växthuset, så jag band upp den. Någon gren blev dock liggande kvar på gruset som täcker växthusgolvet och det var just där i gruset denna lilla krabat började växa. De små frukter som hade bildats på stänglarna jag band upp dog däremot. Så kanske man helt enkelt ska låta denna växt slingra sig bäst den vill om den ska få frukter.
Annars så dominerar tomaterna i växthuset. Har fem plantor och det närmar sig hundratalet frukter på dem. Gigantiska gurkor har vi avverkat flera stycken och fler är på väg. De egnasådda jordgubbarna är också på gång nu att mogna.
Det är första säsongen med växthus och några misstag har jag redan gjort och förhoppningsvis lärt mig av. Som t ex att fem tomatplantor helt enkelt är too much för tre pers i hushållet, likaså med gurkorna, två plantor hade räckt. Vad odlar ni i era växthus?

Snapshots

I rönnen hänger nu en traskrona och virvlar i vinden, gjord av ett gammalt trasigt lakan från farmor.

 

 

The king of dammen... sneglar på de små ynkliga grodynglena som ett tag var hundratals i den lilla dammen. Nu ser man bara någon enstaka simma omkring. Har inte sett någon bli till en groda, så vart har de tagen vägen? Gunnar!??

 

 

Sorry Ernst

Ikväll fick Sommar med Ernst stryka på foten för plockning av skogens guld. Tyvärr hade någon varit på myren innan oss men en och en halv liter lyckades vi ändå sånka ihop. Frös in bären inför kommande syltkok i vinter. För inget går väl upp emot varm hjortronsylt och vaniljglass mitt i smällkallaste vintern. Man (i alla fall jag) känner mig väldigt nöjd när jag får fylla på i frysen med egnaplockade bär. Och snart är det dags att leta efter det andra skogsguldet, kantareller. Jag är absolut ingen skogsmänniska. Jag går inte ut i skogen ensam och helst ska sambon med tillhörande bössa följa med. Det kan ju faktiskt komma en ilsken björn. Det märkliga är att jag glömmer bort rädslan för björnar (och irritationen över myggen) så fort jag får syn på det jag letar efter. Nästan så jag blir manisk i mitt plockande och inte kan sluta. Efter ett tag när jag tittar upp och ser mig omkring så har jag ingen aaaaaning om var jag är (ytterligare ett skäl till varför jag inte bör gå ensam i skogen). Nu sitter jag och kliar mina "hundra" myggbett och kan inte begripa hur jag lyckats få så många utan att ens ha märkt myggen :P

Djuren på gården

En liten presentation av djuren som bor här med oss på gården.

 

Först har vi den ståtlige Hedemoratuppen Bengt. Fotot är taget från hans bästa sida (om han får säga det själv) Bengt är en riktig gentleman som alltid håller ett vakande öga över sin fru Beatrice. Bengan tar livet med ro och spatserar fram med värdighet i sina steg, yr inte omkring som dom andra ungdomarna.

 

 

 

Beatrice (Bea till vardags). Bengts fru som alltid håller sig nära sin stilige man. Hon gör inte mycket väsen av sig utan ligger helst och "badar" om dagarna i jorden i någon rabatt. Hon verkar tycka att hon har gjort sitt när det gäller att lägga ägg. Inte ett endaste har hon lagt sedan februari. Men eftersom hon har några år på nacken så är det helt ok.

 

 

 

Säg Hej till Lars-Åke! Vildbattingen som oftast är den som hittar på alla hyss. Honom kommer ni att både få se och läsa mera om.

 

 

Svartis. Är en kopia av Lars-Åke förutom den svarta fläcken på näbben, därav kom hans namn till. Hänger oftast med Lars-Åke på hans upptåg om än lite ängsligt.

 

 

Våran maskinkläckta lilla Marta. Eventuellt är Beatrice hennes mamma. Hade några ägg från en annan höna också. Hon var så svag då hon kom ut ur ägget så vi trodde inte hon skulle överleva. Marta hade även en bror, Ernst, men han gick tyvärr bort av okänd orsak då han var 19 dagar gammal. Marta höll på att sörja ihjäl sig så vi fick illa kvickt åka iväg och skaffa henne sällskap. Det blev Svartis och Lars-Åke det och hon avgudade dom från första stund.

 

Gunnar. Den rastlöse livsnjutaren som älskar att vara ute oavsett väder. I vintras försvann han under det kallaste dygnet och när han kom hem hade han förfrusit ena örat så halva trillade av efter en tid. Men det verkar inte bekomma han ett dugg. Nä vara ute och klättra i träd, fånga möss, fåglar, grodor och leka med huggormar, det är Gunnars melodi. Han verkar inte rädas F-n själv.

 

Lilla Maja. Gunnars syster. Liten och näpen som en kattunge fast hon blir fyra år nu i sommar. Två ord kan sammanfatta henne. Hemmakär och tillgiven sin matte. Helst vill hon sova på samma kudde som mig och det får hon, ibland.

 

 

Syskonkärlek!

 

 

Tuffe Tyson! Stämmer inte alls för harigare katt får man leta efter. I motsats till den orädde Gunnar så är Tyson misstänksam till det mesta. Men en sak har han gemensamt med Tyson, han boxar gärna på sina syskon.

 

 Ja det var en liten presentation av djuren. Dammråttorna under sängen hoppar vi över ;)

 

 

 

Första inlägget

Ibland är det svårt att komma igång när man ska göra någonting nytt men någonstans måste man ju börja. Har ingen aning om vad den här bloggen kommer att ge mig och vad jag kommer att fylla den med. En salig blandning från vardagen antar jag. Kanske lite trädgård, inredning, pysselprojekt, ev något recept och så djuren som vi har.
Ska dock erkänna att jag är en periodare. Som när det gäller bakning t ex. Kan baka och göra efterrätter var och varannan dag i ett par veckor för att sedan helt tappa lusten för det och inte ta i en elvisp på flera månader. Samma sak med trädgården, fast det beror nog mer på att det är säsongsbetonat än att jag tappar intresset. Vad gör man i den på vintern t ex... mer än att skotta snö!
På vintern brukar förresten min hjärna gå i ide (önskar att hela jag kunde göra det för den delen, avskyr vintern mer och mer för varje år. Snö, kyla, halka och allt är så färglöst och dött. Jehäpp... där visade jag redan min pessimistiska sida ;)) för att sedan kvickna till någon gång under februari då man märker att det börjar bli ljusare ute något längre om dagarna, livslusten återvänder och med den idéerna och motivationen.
Just nu är jag inne i en fotograferaperiod så det blir nog en hel del bilder i inläggen. Har tyvärr ingen bra kamera och ofta använder jag mobilen när jag fotar så ni får hålla till godo med lite halvtaskiga bilder :)
Jaha, då kör jag väl igång då :) Men som sagt, jag är en periodare så ibland kanske inläggen duggar tätt (som nu kan jag tänka mig, när det är nymodigt)
för att andra perioder bli mer sporadiska.

Välkomna!